Innehåll

Globalt perspektiv

En av poängerna med Wikipedia är att artiklarna skall ha globalt perspektiv, det vill säga inte till exempel vara skrivna ur en helt uppenbar svensk eller finländsk vinkel när man läser på svenskspråkiga Wikipedia, eller ge särskilt fokus åt Sverige (eller Finland). Det håller ibland. Ibland inte. Det är ett mål vi har att sträva mot, åtminstone.

Jag läser artiklarna om novellen på tysk- respektive engelskspråkiga Wikipedia. Det fungerar i båda fallen någorlunda (åtminstone vad det gäller hänsyn till annan västerländsk litteratur) fram till 1945. Sedan börjar de prata om ”die deutsche Kurzgeschichte” respektive ”literary short fiction in the United States”.

I ena artikeln blir det Wolfgang Borchert, Heinrich Böll, Wolfdietrich Schnurre, Ilse Aichinger, Hans Bender, Elisabeth Langgässer, Alfred Andersch, Marie Luise Kaschnitz, Siegfried Lenz, Wolfgang Weyrauch, Heinz Piontek, Gabriele Wohmann, Peter Bichsel, Kurt Marti, Helga M. Novak och Thomas Bernhard, samt, skall sägas, Ernest Hemingway (”als besonders einflussreich gilt Hemingway”).

I andra artikeln blir det Shirley Jackson, John Cheever, John Steinbeck, Jean Stafford, Eudora Welty, J. D. Salinger, Flannery O’Connor, Ernest Hemingway, Philip Roth, Grace Paley, James Baldwin, Frank O’Connor, Donald Barthelme, John Barth, Stephen King, Raymond Carver, Ann Beattie, Bobbi Ann Mason, John Updike, Joyce Carol Oates, Alice Munro, John Gardner, Steven Millhauser, Robert Olen Butler, Stuart Dybek, Louise Erdrich, T. C. Boyle, David Foster Wallace, Jhumpa Lahiri, Karen Russell, Nathan Englander, Kevin Brockmeier, George Saunders och Dan Chaon.

Två artiklar om samma ämne. Två helt olika historieskrivningar. Båda relevanta (läs Borchert, om ni inte har gjort det. Läs Salingers noveller, så mycket bättre än The Catcher in the Rye, läs Munro. Läs), men ingen av dem i närheten av att täcka uppslagsordet novell (eller, närmare bestämt Kurzgeschichte respektive short story) efter 1945.

Svenskspråkiga Wikipedia, då? Jodå, ur det perspektivet klarar vi oss bättre. Där är det svårt att peka ut något särskilt språkområde som får oväntat mycket uppmärksamhet under efterkrigstiden.

Kanske mest för att artikeln nämner tre författare verksamma efter femtonhundratalet, varav två födda på artonhundratalet och ingen nu levande.

Kommentera

Din mailadress publiceras aldrig. Obligatoriska fält markeras med *
*
*