Prata med maskinerna

Hon hade läst en gång
att maskinerna arbetade bättre
om man pratade med dem
Någonting med koldioxiden i andedräkten
… eller var det katter man skulle prata med?

Hon minns inte riktigt
och spindelnäten har blivit
så klibbiga
så stora
så många

Så hon pratar med sina maskiner och hoppas
att de inte skall bli katter

Hon har aldrig tyckt om katter

Och i sina drömmar ser hon
ibland den gamla radion
med morrhår svans och päls och
när hon slår på den
spelar den inte P2 som hon vill
utan spinner bara belåtet

Men rädslan släpper lite
varje gång hon kommer ut i köket
och brödrosten har vuxit ytterligare en bit

Den rostar lite väl entusiastiskt ibland
men det får man leva med
– den är väldigt trevlig att se på

Så hon pratar med maskinerna

Med skärmen routern termostaten
ångmaskinen
och den där saken i källaren
med alla klor hon inte riktigt vet vad den gör
(och det skulle vara oartigt att fråga
efter alla dessa år)
till och med blandaren i duschen
fastän den aldrig har svarat

Ibland viskar hon de vackraste ord hon vet:
Götterdämmerung vemod logos
mareld vowel vintergryning
yster Nebel rafmagnsvél

Ibland berättar hon sagor, som om
hur glasfolket stängde sina gränser trötta
på att se sin stad i ruiner av oförsiktiga steg men
hur kejsarens oräkneliga legioner var för ömtåliga
för att hålla inkräktarna borta och sveptes undan
i bitar sorterade som ofärgat glas

Ibland berättar hon vad som är fel
i världen och vad man borde göra åt det
men fastän de alltid lyssnar
slutar det alltid med ord utan handling

Men hon pratar med maskinerna

De svarar så gott de kan
och elmätaren fnyser belåtet varje gång
hon berättar hur elbolaget åter ringt och
bett henne att
snälla söta rara vänligen
sluta leverera elektricitet till dem

Bara då och då när
tv:n bara visar reseskildringar från Kina
radion bara spelar Norddeutscher Rundfunk
datorn bara visar billiga flygerbjudanden
börjar huset kännas för litet

och krafsandet i källaren,
som om någonting ville ut,
rentav en smula obehagligt